I Wish - Del 4 '' Phone Number''
Niall's perspektiv:
Varför hade jag inte frågat om henne's nummer? Hon var underbart vacker. Henne's ganska mörkbruna hår hade ligat perfekt runt henneäs ansikte. Hon hade dom mest vackraste ögonen jag någonsin sett. Dom var blå men ändrade färg ju närmare pupillen man kom. Dessutom var den blå färgen verkligen vacker. Hon hade haft långa svarta ögonfransar och hennes skratt och leende. Det gjorde mig knäsvag. Jag kände henne inte men hon var något alldeles extra.
___________________________________________________________________________________________
Niall's perspektiv:
- Niall? How are you? skrattade Louis. Jag stirrade på honom och skakade på huvudet.
- Im fine, im just hungry sa jag och log ett fejkat leende. Jag avr hungrig med det var inte det som bekymmrade mig. Tänk om jag aldrig mer träffade henne? Hur kan någon som jag nästan inte ser än i 2 sekunder få mig knäsvag?
- Well if you are hungry i guess we can go to Nandos sa Louis och reste sig upp. Jag hoppade upp ur soffan och log lyckligt. Louis ropade på dom andra somkom snart. Vi hade var hemma hos Harry och Louis. Efter en liten stund var vi påväg mot Nandos. Jag högg glatt in i min mat när vi fått den och när vi alla ätit upp så började vi gå från Nandos. Jag hajade till när jag hörde ett skratt. Jag vände mig om och såg det bruna håret och såg att hon pratade i telefon. Jag tittade på henne en stund innan jag tog mod till mig.
Carly's perspektiv:
Jag visste inte riktigt var i London jag var men jag tittade mig lite omkring när min mobil började ringa.
- Hallå? sa jag och hörde fnitter i bakrunden.
- Heej bebis sa någon och jag skrattade.
- Fiffi fatta vad jag saknar dig! skrek jag och jag hörde fnyssningar i bakrunden.
- What about us? skrek Hampus och jag skrattade i gen.
- Självklart sötnos skrattade jag.
- Vi saknar i alla fall dig sa Molly.
- Högtalare? Ni måste komma hit snart!! sa jag med en fånig bebisröst.
- Såklart vi har högtalare skrattade Hanna.
- JAAA VI ÅKER TILL LONDON! skrek Sebbe och jag skrattade. Någon petade mig på axlen och jag vände mig om och fick en chock när Niall stod där och log.
- Em jag .. måste avsluta men... em vi pratar mer sen sa jag och la snabbt på.
- Hi! sa han och log.
- Hey Niall sa jag och gav han en kram.
- So.. I didn't think i would see you again sa han nervöst och skrattade.
- Haha i didn't think i would see you either, but maybe i could get your number? sa jag självsäkert men jag var nervös, tänk om han sa nej? Fast hur skulle det låta?
- Sure, give me your phone so i could write in it sa han och jag log. Jag gav han min mobil så att han kunde skriva in sitt nummer. Efter det så fick jag hans mobil så att jag kunde skriva in mitt nummer. Jag kände en varm känsla inom mig när jag visste att detta inte var sista gången vi träffades. Vi sa hej då och sen gick jag hemåt med ett fånigt leende på läpparna.
_________________________________________________________________________________________
Kooort inlägg, förlåt men har inte haft tid men lovar bättre inlägg i morgon :)
Varför hade jag inte frågat om henne's nummer? Hon var underbart vacker. Henne's ganska mörkbruna hår hade ligat perfekt runt henneäs ansikte. Hon hade dom mest vackraste ögonen jag någonsin sett. Dom var blå men ändrade färg ju närmare pupillen man kom. Dessutom var den blå färgen verkligen vacker. Hon hade haft långa svarta ögonfransar och hennes skratt och leende. Det gjorde mig knäsvag. Jag kände henne inte men hon var något alldeles extra.
___________________________________________________________________________________________
Niall's perspektiv:
- Niall? How are you? skrattade Louis. Jag stirrade på honom och skakade på huvudet.
- Im fine, im just hungry sa jag och log ett fejkat leende. Jag avr hungrig med det var inte det som bekymmrade mig. Tänk om jag aldrig mer träffade henne? Hur kan någon som jag nästan inte ser än i 2 sekunder få mig knäsvag?
- Well if you are hungry i guess we can go to Nandos sa Louis och reste sig upp. Jag hoppade upp ur soffan och log lyckligt. Louis ropade på dom andra somkom snart. Vi hade var hemma hos Harry och Louis. Efter en liten stund var vi påväg mot Nandos. Jag högg glatt in i min mat när vi fått den och när vi alla ätit upp så började vi gå från Nandos. Jag hajade till när jag hörde ett skratt. Jag vände mig om och såg det bruna håret och såg att hon pratade i telefon. Jag tittade på henne en stund innan jag tog mod till mig.
Carly's perspektiv:
Jag visste inte riktigt var i London jag var men jag tittade mig lite omkring när min mobil började ringa.
- Hallå? sa jag och hörde fnitter i bakrunden.
- Heej bebis sa någon och jag skrattade.
- Fiffi fatta vad jag saknar dig! skrek jag och jag hörde fnyssningar i bakrunden.
- What about us? skrek Hampus och jag skrattade i gen.
- Självklart sötnos skrattade jag.
- Vi saknar i alla fall dig sa Molly.
- Högtalare? Ni måste komma hit snart!! sa jag med en fånig bebisröst.
- Såklart vi har högtalare skrattade Hanna.
- JAAA VI ÅKER TILL LONDON! skrek Sebbe och jag skrattade. Någon petade mig på axlen och jag vände mig om och fick en chock när Niall stod där och log.
- Em jag .. måste avsluta men... em vi pratar mer sen sa jag och la snabbt på.
- Hi! sa han och log.
- Hey Niall sa jag och gav han en kram.
- So.. I didn't think i would see you again sa han nervöst och skrattade.
- Haha i didn't think i would see you either, but maybe i could get your number? sa jag självsäkert men jag var nervös, tänk om han sa nej? Fast hur skulle det låta?
- Sure, give me your phone so i could write in it sa han och jag log. Jag gav han min mobil så att han kunde skriva in sitt nummer. Efter det så fick jag hans mobil så att jag kunde skriva in mitt nummer. Jag kände en varm känsla inom mig när jag visste att detta inte var sista gången vi träffades. Vi sa hej då och sen gick jag hemåt med ett fånigt leende på läpparna.
_________________________________________________________________________________________
Kooort inlägg, förlåt men har inte haft tid men lovar bättre inlägg i morgon :)
Kommentarer
Trackback
