Trött. Det var något som jag var. Men det var något jag fick stå ut med. Debbie hade börjat komma in i trotsåldern och hon vägrade sova. När hon väl somnat tog det inte lång tid innan hon vaknade igen och vägrade somna om. Jag förstod inte hur en unge som knappt sov något under kvällen kunde ha så mycket energi. Klockan var 8 på morgonen och äntligen hade Debbie lyckats somna. Jag kollade ner på min dotter och log. Hon kanske höll mig vaken under nätterna men jag älskade henne mest av allt.Henne blonda lockar log stökigt kring huvudet och när hon var vaken hade hon dom finaste ögonen jag sett. Dom var hans och jag hade alltid älskat hans ögon. Jag blundade och tog ett djupt andetag. Det smärtade att tänka på honom. Det var snart 4 år sedan och fortfarande hoppade mitt hjärta över ett slag av bara tanken på honom.
´´Mommy? I'm hungjy.´´ Jag kollade ner på min dotter som trött kollade upp på mig. Hon gäspade lite och fick fram ett stort leende och man såg hennes små tänder.
´´Okej come on sweetie. ´´ Hon reste sig upp och sprang glatt ut mot köket. Jag tog lite segare steg utåt och kom snart i kapp henne då hon sprang lite fram och tillbaka mellan mig och köket.

30 minuter senare efter att vi klätt på oss så satte sig Debbie framför tv:n med en skål flingor och fil. Medans jag tuggade på en smörgås. Jag slog på tv:n och min tv skärm fylldes med en bild på one direction.
´´The biggets boyband in the World right now one direction was seen last night on-´´
Jag stängde snabbt av tv:n och Debbie vissade en ledsen minn.
´´I wanjted to see,I love Onje Direjction!´´
´´I know sweetie but I don't feel like waching tv anymore.´´ Hon gav mig en sur min och vände ryggen mot mig. Jag suckade och precis då ringde det på dörren.
´´I'll be right back.´´ Jag gick ifrån vardagsrummet och öppnade ytterdörren.
´´I'm ready to take full responsibility of your daughter now.´´ Utanför dörren stod min bästa vän. Även min barnvakt medans jag jobbade på dagarna.
´´Good you're here. She in the living room and I really need to go now.´´ Jag gav henne en snabb kram och tog på mig mina skor.
´´See you at lunch Caroline.´´ Skrek jag till henne medans jag var på väg ut genom dörren.

´´Here are you're change miss. ´´ Jag log vänligt mot henne medans hon tog växeln och gick ut från Starbucks. Jag hade jobbat på Starbucks i något år nu och de funkade. Det hjälpte mig att försörja Debbie så gott det gick. Vi hade kanske inte jättebra ställt och det var ont om pengar men för stunden klarar vi oss.
´´Zoey, start making the sandwiches please.´´ Min chef, Robert gick ofta bara snabbt förbi mig och sa till mig vad jag skulle göra. Speciellt när det var ont om folk på caféet. Jag vände mig bort från kassan och började fixa med smörgåsarna. Det tog inte lång tid innan det plingade till i dörren.
´´Just a minute, I'll be right there.´´ Jag la dom två smörgåsarna jag hunnit göra på en tallrik och vände mig om för att möta mina kunder.
Mitt hjärta bultade fort och jag kände hur tallriken gled ur mina händer. I mina öron ringde ljudet av tallriken som föll i marken och gick sönder.
´´Zoey.´´ Hans röst lätt som en rad av änglar som sjöng.
´´Harry.´´ Det var allt jag kunde få fram. Det var då jag tittade lite mer bakom han som en gång i tiden betydde allt. Bakom honom stod ytterligare fyra figurer som jag antog var resten av one direction.
´´What can I get you?´´ Ja försökte hålla min röst stadig och enligt mig lyckades jag väldigt bra.
´´What?´´ Han ryckte till lite och slet sin blick i från mig under några sekunder.
´´What can I get you?´´ upprepade jag tydligt. Min röst lätt hård och jag tror det kom som en chock för han. Dörren plingade till i gen och vi alla vände oss utgången. In kom Debbie springandes med Caroline inte långt efter.
´´Mommy!´´ Hon kramade glatt om mig och dom fem killarna stirrade på min dotter.
´´Hi, Sweetheart. You are here already?´´
´´Yes and djo you wannja now what we did?´´ Jag nickade och hon log stort mot mig.
´´Caroline put on Mjusic and we danced. It was realljy fun.!´´
´´I understand that. Can you just go over to Caroline for a moment please?´´
´´Okey momm.. It's one direcjtion!´´ Hon tittade storögt på bandet framför och bandet tittade storögt på henne.
´´Yes it is sweetie, now go over to Caroline.´´ Hon gick över till Caroline som satte sig vid ett bord med henne.
´´How old is she?´´ Harry kollade nervöst på mig.
´´Three, soon four. But it's none of your buisness. ´´
´´I think it is. Who's the father?´´
´´He is not in the Picture.´´ Dom alla utbytte blickar och jag blev rädd att han visste. Hennes ögon och det lockiga håret gjorde det lätt att se likheten. Hon hade även drag av hans ansikte. 

"She's mine right?"

"Does it matter?"

"Yeah it kinda does, you kept a daughter from me the last four years?"

"Harry not here."  Jag vände mig om och såg en kille med brunt hår och skägg som tittade varnat på honom. 

"We seriously need to talk about this you know that right?" Jag nickade.

"Come by My apartment later, it's the same old one as before."