Yey :) Fick besöksrecord i går och tack alla som tittar min blogg :) Kommentera gärna och ska försöka fixa ett nytt kapitel i dag :)

Jag vet inte riktigt varför jag ljög för Niall. Jag behövde inte dra hem men antagligen så var mamma och pappa oroliga så whatever om jag ljög. Jag var snart hemme och klev in genom dörren.

- Vart har du varit? sa mamma direkt när jag kom in.

- Sov över hos en kompis sa jag och ryckte på axlarna.

- Åh, Jaha var roligt sa hon och gick till köket. Jag sprang upp på mitt rum och satte mig vid datorn. Jag loggade in och såg att Fiffi var inne. Jag ringde henne direkt och log stort. Hon svarade efter en väldigt långstund.

- Heeej! skrek hon och log mot mig.

- Hej Fiffi sa jag och log.

- Varför har du inte hört av dig? Du har varit i London i typ 5 dar? hon kollade lite argt på mig men det brast ganska snart och hon började skratta.

- Inte haft tid men när får ni sommarlov?

- Låt mig se.. VI HAR REDAN SOMMARLOV dumbass! skrattade hon och slog handen mot pannnan.

- Jahopp, kan inte du komma hit då?

- JA! Varför inte ska bara snacka med mammis och pappis skrattade hon. Jag nickade och hon försvann ut ur bild. Jag hörde hur det pratade i bakrunden och efter en liten stund kom Fiffi's ansikte in i bild i gen.

- Okej grejen är... JAG FICK! Hon skrek det sista och log stort.

- Yeeeey, hure länge stannar du?

- 3 veckor din lilla babian skrattade hon.

- Babian? Den var ny jag suckade och skackade på huvudet. Fiffi brukade alltid kalla mig en massa saker. Som loppa, gorilla, mupp, apa, orm och nu babian.

- Ska bara snacka med mina föräldrar. Jag stängde av samtalet och sprang ner till mamma och pappa.

- Em.. Fiffi tänkte komma hit och stanna här i typ 3 veckor sa jag till dom när dom satt i soffan och tittade på tv. Dom vände blicken mot mig och växlade sedan några blickar.

- Okej, men vi jobbar så ni får ta hand om er och inte göra något dumt! sa mamma och jag nickade glatt. Jag kramade om dom och sprang upp på rummet. Fiffi hade loggat ut från skype så jag loggade in på FB. Hon var inne där så jag tog snabbt upp chatten.

'' Yippie, LÄÄÄNGTAR! Vi ska göra London osäkert hah! Puss måste dra♥''
Jag loggade ut från FB och sen kryssade jag ner internet. Fiffi kommer om 2 dar. Gud vad jag längtar. Min skärmsläckare gick på och det var ett bildspel. Jag tittade på första bilden som kom upp. Jag fick tårar i ögonen och slängde i gen locket. Nina... Jag började gråta och skyndade mig ut ur huset. Mina tårar rann och jag sprang. Plötsigt sprang jag in i någon. Jag tittade upp och såg Niall.

- Why are you crying? Carly? Jag brast ut i mer gråt och han kramade om mig.

- I Can't tell you...No i'm sorry but i can't! It hurts to mutch grät jag fram. Han strök mig över ryggen och hyshade mig.

- It's okey, im here when you want to talk about it. Jag nickade och lätt han trösta mig fast han inte ens visste varför. Det gjorde nästan ingen inte ens Fiffi.

 

Jag stog vid flygplatsen och väntade spänt på att Fiffi's plan skulle landa. Gud vad jag hade saknat henne. En vecka utan henne och jag kände mig ändå tom. Visst hade jag umgått's med killarna dom här dagarna och när jag var med dom så glömde jag bort tid och rum. I dag var det fredag och i onsdags när Niall tröstat mig så hade jag följt med han hem och sen så hade killarna kommit efter ett tag. Sen hade jag sovit över hos Niall och tillbringat dagen där men i dag så kom Fiffi. Jag hade tänkt att vi skulle ha en slappar dag med Ben & Jerry's och se på film. En röst i högtalaren sa att planet hade landat. Det kom ut en massa människor och efter en stund såg jag Fiffi's blonda lockiga hår svänga i vinden. Hon log stort och sprang mot mig och gav mig en kram.

- Hed vad jag har saknat dig din lilla skölpadda! sa Fiffi jag himlade med ögonen.

- Jag har saknat med, men skölpadda verkligen? jag tittade på henne och hon skrattade. Vi gick ut och tog en taxi mot mitt hus. Vi lämnade bara hennes väska och sen stack vi mot centrum för att hyra film och köpa B&J's.  Vi valde Mirror Mirror. Jag hade sett den på bio och tyckte den vat riktigt bra men det skulle vara roligt att se den i gen.

 

Vi satt i soffan med varsin glass och filmen hade nyss börjat. Vi kollade inte jätte mycket. Vi satt mest och pratade. Fiffi berättade vad som hade hänt efter jag åkt. Min mobil pep till och jag tog snabbt upp den. Jag log när jag såg att det var från Niall.

Jag la i från mig mobilen och började kolla på filmen. Fiffi satt redan inne i filmen och tog en stor sked B&J. Hon fick glass runt munnen och jag började skratta åt henne.

- Beautiful Fiffi skrattade jag.

- Oh i know my dear sa hon med en snorikg röst. Vi båda flög ner på golvet och vred oss av skratt.

- Hey we are... here? Niall och dom andra kom in i vardasgrummet och stirrade på oss där vi låg och skrattade.

- Carly? Varför står one direction i ditt vardagsrum? sa hon och höjde på ögonbrynet.

- Åh, detta är min nya vänner skrattade jag. Hon gapade bara åt mig coh stirrade på dom.

 

_____________________________________________________________________________________

Långt kapitel, Vad tycks? Kommentera gärna vad ni tycker :)

- Well when i lived in Sweden i was training alot because I am a dancer and I was the cheerleader capten so i had a peronal trainer. I have also go in boxning sa jag och log stolt. Alla stirrade chockat på mig. Jag såg ganska liten ut men igentligen var jag väldigt stark och hade gått i boxning i 8 år. Jag var även väldigt vig så jag kunde lätt vrida mig ur hårda grepp och sånt.
- Wow, that was unexpekted sa Liam.
- I guess so can we continue whit the movie. Jag gillade inte att prata för mycket om mig och alltför en del brukade bli rädda för mig och jag hade ett väldigt dåligt ryckte på min förra skola och så hade jag en ganska hård bakrund...
__________________________________________________________________________________________

Zayn's perspektiv:


Klockan var ganska mycket och vi hade sett ganska många filmer. Alla låg och sov i soffan förutom jag och Louis, fast han höll på med sin mobil. Carly verkade förresten som en schysst tjej. Hade hon och Niall något på gång? Det kom lite som en chock att hon tränade så mycket. Det kändes som hon döljde något men när hon känner sig redo så berättar hon väl? Jag hade tråkigt så jag bestämde mig för att bryta tysnaden mellan mig och Louis.
- So what do you want to do? sa jag coh han tittade upp från mobilen.
- I want to... See their faces when they get water on them skrattade Louis lite tyst. Jag nickade och vi reste oss försiktigt upp. Vi hämtade en stor hink med iskallt vatten och smög fram till soffan. På 3 hjälpte vi åt att kasta vattnet på dom och alla flög upp ur soffa. Carly skrek och verkade bli ganska arg. Hon började jaga Louis och slog lätt ner honom.
- Beaten by a girl.. AGAIN! Suuckeer! sa Carly och skrattade. Louis lipade mot henne och sen reste hon sig upp i gen.
- I let you win sa Louis och himlade med ögonen.
- Yeah sure... Let's say that sa Carly ironiskt. HOn kom mot mig och kramade om mig. Jag kände hur jag blev blöt och Carly började flina.
- Now we are even skrattade hon. Carly var verkligen en härlig tjej. Niall tittade på henne och log när han följde henne's röresel. Gillade Niall Carly? Vi satte oss i soffan och pratade om vad vi skulle göra. Carly jäspade och alla log mot henne.
- Im NOT tired sa hon och skrattade.
- Yeah right.. sa Louis och hon räckte ut tungan mot honom.
- Let's watch another movie föreslog Harry och vi nickade. Vi satte oss på mirror mirror eftersom Carly hade tjatat och till slut hade vi gett med oss. Filmen började och det tog inte lång stund innan jag somnade.

Carly's perspektiv:


Jag vaknade av att solen lös och jag öppnade trött mina ögon. Jag låg på en soffan och jag flög snabbt upp.Hur hamnade jag här? Jag hörde röster och såg snart Niall komma mot mig. Minnerna i från i går kom tillbaka och jag log när jag såg Niall.
- Hey sleeping beauty skrattade han.
- Well hi skrattade jag och gnuggade mig i ögonen. Jag såg att jag blev svart på händerna. Jag skyndade mig in i badrummet och såg mascaran unde rmina ögon. Jag tvättade mitt ansikte och fixade till mitt hår sen gick jag ut. Jag gick mot köket där Niall satt och åt.
- Do you want breakfast? sa han och tog en stor tugga av din macka.
- Yeah sure sa jag och satte mig mitt i mot han. Jag tog en macka och vi åt under tystanad.
- So.. Tell me about you sa Niall efter en stund av tystnad.
- Well im 17, 18 in September. Im live here with my mom and dad. My best friend is Fiffi, or well her name is Fia but she hate that name and wants to be calld Fiffi. I don't know what to say skrattade jag. Niall började ställa frågor som jag fick svara och sen sa jag ''what about you'' eller något liknande.

Niall's perspektiv:

Hon berättade mycket om sig själv för mig men döljde hon något? Det kändes som det men jag inbillade mig bara antar jag... Hon log mot mig och jag smälte. Gud vad jag gillade den här tjejen! Jag hade inte kännt henne länge men hon var underbart fantastisk. Jag älskade henne's sätt att vara så självsäker.
- I have to go now, im sorry Niall sa hon och reste sig snabbt.
-No worries. Jag följde henne till dörren och gav henne en kram när hon skulle gå.
- Bye the most beutiful girl in the world viskade jag till henne och jag såg hur hon rodnade när hon gick i väg. Hade jag nyss sakt det? Jag tyckte det men jag är chockad över att jag vågade. Jag gick till mitt rum och tog på mig ordentliga kläder. Det fick bli beiga chinos och min free hugs t- shirt. Jag tog på mig ett par RaeBan och en keps sen gick jag ut.

 

___________________________________________________________________________________________

Har inte skrivit på länge jag vet men jag har varit borta och sånt så har inte haft tid. Jag ska försöka uppdatera oftare och jag har grymma ideer till längre fram. Blev mer perspektiv och KOMMENTERA gäran :)

Jag stod på flygplatsen och väntade på att vi kunde gå ombord vårat flyg. Dom hade inte öppnat våran gate än så mamma och pappa satt vid ett bord på ett café. Jag hade vägrat och stod och tittade tomt rakt fram. Mamma och pappa hade fått släppa mig in i taxin i morse. Jag hade kämpat i mot i protest och med alla min krafer men dom hade lyckas till slut.

- CAAAARR!!!! Jag vände mig mot ingången och såg gänget komma mot mig. Jag sken upp och sprang mot dom. Jag kastade mig in i Sebbes famn. Han hade alltid varit som en bror för mig och det var svårt att lämna honom och Fiffi mest. Jag skulle såklart sakna dom andra också men det var något extra med Sebbe och Fiffi.

 

Jag grät i Sebbes famn och alla kramade om oss. Vi stod i en ring och kramade om varandra länge. Jag ville inte släppa taget och flytta utan nu ville jag pausa allt och stå så här föralltid. Det kanske låter tråkigt men det heter ju '' Pause the memories'' Detta var defentift ett minne man pausade.

- Ha så kul i London sis sa Sebbe och släppte mig.

- Lycka till din lilla skit sa David och knuffade retsamt till mig i sidan.
 Så fortsatte det Hanna, Molly, Tobbe & sist Fiffi.

- Lämna mig inte viskade hon med tårar i ögonen.

- Jag kommer tillbaka och du får komma till London. Hon gav mig ett svagt leende och sedan kramades vi. Efter en lång kram pussade jag alla på kinden och sedan började jag gå. Sebbe sprang i kapp mig och gav mig en snabb puss på kinden och sedan skildes vi åt.

- Skynda dig nu Carly sa mamma lite irriterat.

- Varför skulle jag? Du och pappa sabbar mitt liv muttrade jag och gick mot gaten.

 

Jag satt vid fönstret och tänkte ignorera mamma och pappa under hela resan. Jag tog upp min Ipod och satte på More than this med one direction. Jag älskade den och även om jag inte var ett jätte fan så gillade jag deras musik och tyckte dom var sjukt snygga. Jag blundade och somnade i takt med i musiken.

 

- Carly vi är framme! Jag ryckte till av att mamma skakade om mig.

- Whatever sa jag tjurigt och reste mig upp. Jag tog mitt handbagae och gick ut ur planet. När vi kom ut och hade hämntat våra väskor så tog vi en taxi mot vårat hus.

- Gumman du måste förstå att vi flyttat hit för att jag fått en bättew jobb möjlighet sa pappa. Han var kock och han var ganska proffiotionell.

- Så roligt men jag bryr mig inte sa jag argt och gick in genom dörren. Jag kollade chockat runt. Det var stort ock riktigt snyggt. Jag gick upp till andra vånigen som var där sovrummen låg. Mamma och pappa hade varit här innan och möblerat i ordning så mitt rum var klart. Jag blev chockad när jag såg det vackra rummet. Det var ljust med en stor dubbelsäng med fluffiga lackan och närhimmel över. Jag hade ett skrivbord där min data stog, jag hade även en soffa och tv. Jag hade eget badrum och det avr helt enkelt drömrummet. Jag ställde ner min väska och slängde mig i sängen. Jag var trött och det tog inte lång tid innan jag somnade.

 

Jag vaknade av ett ryck när min mobil ringde. Jag kollade mig runt i rummet och kom i håg att jag var i London.

- Hallå? sa jag trött i luren när jag svarade.

- Hej gumman, jag och din pappa stack i väg på ett möte och vi har ingen mat så du får gå ut och handla. Jag har lämnat pengar och ha en bra dag.

- Jaha okej mamma hej då. Jag reste mig trögt upp och gick till min gaderob. Det var maj och ganska varmt ute. Jag valde ett par jeans och en enkel svart t-shirt till. Enkelt men snyggt. Jag borstade i genom mitt hår och satte upp det i en hästsvans. Smink sket jag i. Jag skyndade mig ner och hittade pengarna mamma lämnat så jag gick ut för att leta efter en mataffär. Det tog inte långstund och när jag kommit in började jag handla lite gott att äta. Jag vände mig snabbt om och krockade med någon. Så typiskt mig. Jag tittade upp mot personen och fick en chock. Det var ju självaste...

 

______________________________________________________________________________________________

Vem tror ni det är? Kommentera gärna vem ni tycker det ska vara! Alltså en i one direction. Sprid även gärna denna bloggen eftersom jag kanske inte har så många tittare nu.

 

// Nellie

 

Jag stirrade ner i maten och orkade inte bry mig om verkligheten runt mig. Jag satt i skolan's matsal och ville gråta. Mamma och pappa hade bestämt sig för att vi skulle flytta till London. Vi hade alltid åkt på semester dit och nu tyckte dom att vi skulle ha bättre möjligheter där. Jag hade skrikit på dom och sagt nej men jag måste. Jag är bara 17. Jag fyller 18 om drygt ett halvår.
- CARLY!!!!!!!  Jag ryckte till och tittade på min bästavän.
- Vad Fiffi?
- Du verkar deppig Carly, varför?
- Va Nej... Det är inget Fiffi. Jag ljög, jag hatade att ljuga för Fiffi. Hon genomskådade mig alltid så det var inte lätt att ljuga för henne. Min mobil pepe till och jag tog snabbt upp min vita Iphone 4. Det avr från Fiffi. Jag tittade på henne och hon pratade med David.

'' Jag vet att du ljuger, vi tar det sen om du inte vill att gänget ska höra<3'' 

Jag svarade med ett ok. Gänget var vi som alltid umgicks. Det bestod av David, Jag, Fiffi, Molly, Hanna, Sebbe, Hampus och Tobbe. Vi alla hade varit bästisar sen vi började gymnasiumet för ungefär 3 år sedan. Vi alla kännde varandra väldigt bra och visste allt om varandra. Eller nästan, dom visste inte allt om mig...Att jag skulle lämna dom kändes hemskt. Varför var vi tvungna att flytta? Jag fick tårar i ögonen och sprang snabbt ut ur matsalen.

Det knackade på toadörren.
- Carly? Vad hände? Fiffi's lungnande röst fick mig bara att gråta ännu mer.
- Carly släpp in mig! hon började låta lite mer arg och orolig. Jag öppnade dörren och Fiffi kramade om mig.
- Jag ska flytta... Min röst lätt hes och jag grät fortfarande.
- Va? Vart?
- Till... London grät jag fram mot Fiffi's axel. Jag hörde hur Fiffi började gråta.

- Nej, nej... Du får inte lämna mig snyftade hon.

- Fiffi gråt inte sa jag och torkade bort mina tårar. Jag titta mot Fiffi och torkade bort henne's tårar. Vi reste oss och gick ut till vårat bord. Vi satte oss ner och Sebbe kollade mot oss.

- Tjejer? Vad har hänt? sa David.

- Jag ska flytta... Till London sa jag och suckade. Alla pratade i munn på varandra och ställde frågor. Detta skulle bli en lång dag.

 

Jag gick segt hem och ville igentligen följa med Fiffi hem men jag var tvungen att packa. Jag gick in genom dörren och hörde mamma i köket.

- Hej gumman, hur var skolan? ropade hon glatt.

- Hemsk, varför måste vi flytta? DU SABBAR MITT LIV! skrek jag och sprang upp på mitt rum. Jaha dags att börja packa...